Sijee Olivia

Jag har en ny blogg, på engelska, enjoy!
Och gott nytt år!

http://oliviawingtsun.blogspot.com

Jag älskar att lyssna på Qntal när jag tränar Biu Jee hemma i min lägenhet:

I Wing Tsun har vi några olika former, som nybörjare lär man sig Siu Nim Tao och därefter Chum Kiu. När man är i slutet av elevgraderna börjar man med den tredje formen, Biu Jee, som är betydligt svårare än de två första, och det är den jag kämpar med för tillfället, jag ska snart bege mig upp till WT Center och ställa mig framför de stora speglarna och träna på den. Men jag längtar också efter den fjärde formen, Dummy-formen, om jag kunde den så skulle jag inte vara lika beroende av en träningspartner för att träna Wing Tsun. Det händer att jag ställer mig vid dummyn och försöker applicera lite tekniker på den, men det brukar inte gå så bra.

Jag har en lång väg kvar. Men det är härligt också, att veta att man har så många fler mysterier att kasta sig in i, det är ju det som gör livet värt att leva. How splendid is the adventure!

För varje ögonblick man lägger på sin träning förändrar man något i kroppen för alltid. Men lägger till något, blir långsamt bättre, och lär känna sig själv på vägen. Det är en upptäcktsresa som inte bara lär en rörelser och tekniker, utan faktiskt kan lära mig någonting om själva livet och existensen. Det är kanske lite av en "yrkesskada" för mig med tanke på min stora passion för religion och filosofi, men jag tänker ofta på livet i termer av chi-sao. Livet är ju fyllt av utmaningar på så många sätt, och det gäller att ha bridge-arms, stick-to och forward-pressure. Att alltid veta att det är JAG som ska äga centrumlingen, alltid mot målet, men spänstigt, dynamiskt, rörligt och alltid med de rätta vinklarna. Om man hittar de rätta vinklarna kan man vara fullkomligt avslappnad i sin chi-sao.

Everything that I needed to know about life I learned from training chi-sao.

I många religioner finns en tanke om att universum har ett centrum, en centumlinje, kring vilken all rörelse kretsar, och från vilken all rörelse utgår. Längs denna Axis Mundi sker också kommunikationen med Gudarna. Prästerna, prästinnorna, schamanerna, mystikerna, alla vill de in i centrum, in i orkanens öga är allting kanske är stillhet och där svaren på livets mysterium kanske blir besvarat. Och detta "kanske" drar oss alltid vidare, framåt, skapar framåttryck.

Och wooden-dummyn står där, en gåta för mig, orörlig, obeveklig, och lockande, som universums nav. Axis Mundi. Det är jag som måste närma mig den, röra mig runt den, och aldrig ge upp.

Det finns en tidlös effektivitet i Wing Tsun systemet. Jag har bildbevis på att kvinnor sedan antikens dagar har känt till det:

Jag har fortfarande lite ont i kroppen efter helgens seminarium med Sifu Morten Ibsen och Dai-Sifu. Det beror nog också på att jag har tränat jättemycket dom här dagarna efteråt, eftersom inspirationen varit på högsta nivå efter seminariet.

Men jag har alltid trivts med träningsvärken, för det är som om man kan känna kunskapen etsa sig in i musklerna, förkroppsliga sig i blodet och i pulsen. Kroppen börjar leva sitt eget liv, tycks det mig, när man går in i chi-sao och armar och ben rör sig utan att man behöver engagera tankarna. Kunskapen sitter i nervsystemet.

Jag hade ingen kamera med mig den här helgen och har därför inga roliga bilder att lägga upp, men jag ska försöka få tag i några från Elif, som tog massor av bilder.

Ni får hålla tillgodo med en annan bild så länge, på mig och Hanne som angriper någon oskyldig på summercamp.

Strax ska jag åka in till mitt kära WT Center, inte för att jobba i dag, utan för att gå på Dai Sifus och Sifu Mortens (The Dynamic Duo)  graderingsseminarium. Och inte för att ta någon grad, utan enbart för att träna, träna, träna  - det som egentligen är en mycket mer euforisk känsla än att hålla ett graderingsdiplom i handen. Jag håller på med 10:ans grad, som innehåller dom första delarna av andra sektionen, samt multiple opponent-fighting, och innan jag ens tänker tanken på att gradera så vill jag att dom sakerna ska vara inbyggda i kroppen så att jag inte behöver tänka när jag graderar. Kanske kommer dagens seminarium ta mig lite närmare mitt mål. Rom byggdes inte på en dag.

På YouTube hittade jag i kväll en bortklippt scen från Kill Bill, en av mina favoritfilmer. Carradine rules!



Jag vill också ha ett vasst svärd!

När jag inte jobbar, tränar eller läser så målar jag. Olja på linneduk är favoritmediet, men jag tecknar också och använder akvarell och pastellkritor, fast ingenting går upp mot känslan av oljefärger. Jag ska försöka lägga upp lite av bilderna jag gör här i bloggen framöver. Här är en som jag gjorde för tre år sedan, som en hyllning till hösten, och det passar ju bra nu. Jag älskar den tidiga hösten, när löven börjar skifta i rött och orange och faller till marken. När regnet, kylan och mörkret kommer hoppas jag att jag kan fly till sydligare breddgrader....

Så har ännu en ny termin och en ny höst tagit sin början. På klubben i Malmö liksom på WT Center i Köpenhamn så kommer en massa nytt folk för att träna Wing Tsun, och det är alltid trevligt när det kommer mer folk och man lär känna nya människor. En glad nyhet är att tjejträningen drar igån för fulla växlar på torsdagkvällar på klubben i Malmö och jag och Hanne håller i undervisningen, vi tar vartannat pass var.

Och fredags var det terminsstart på Lunds Universitet, där jag den här terminen ska läsa teoretisk filosofi. Jag vet inte hur mycket jag hinner plugga nu när jag jobbar heltid inne på WT Center, men eftersom jag sitter på tåget fram och tillbaka mellan Köpenhamn nästan vare dag så får jag mycket tid till att läsa. Just nu läser jag en bok om den västerländska filosofins historia och en otroligt spännande bok om Nietzsches liv och verk.

Det blir nog mycket träning för både hjärna och muskler denna höst.

En ledig dag, som inte är ledig. Måste handla mat, tvätta smutsiga kläder, uträtta hundra små usla småsaker som att gå till banken, diska, för nu finns det inte längre några rena tallrikar kvar.

Okej, jag vet att det här är lyxproblem och att större delen av jordens befolkning har det mycket värre. Det faktum att det är så i världen tyder på att gnostikerna hade rätt när dom antog att världen styrdes av Demiurgen, en ond gud, som höll människors själar fångade i materien och avskilda från ljuset, från den goda guden. För den nyfikne rekomenderas "De Gnostiska Evangelierna"' eller titta på Matrix-trilogin.

Det finns en annan bok som heter "De små tingens gud", som jag däremot inte har läst. Jag misstänker av titeln att den har och göra med hur vardagslivet och alla de små ting och ärenden man måste uträtta faktiskt kan vara fint. Att vardagssysslorna kan vara en välsignelse. Jag har inte läst den, och jag känner mig inte heller lockad att göra det. För mig är vardagssysslorna en förbannelse. De tar tid från allt det osm jag egentligen vill göra, träna kung fu, läsa, måla, till exempel. För mig är mycket av vardagen styrd av de Små Tingens Djävul. En liten Demiurg.

Några exempel:

I dag när jag gick upp, och ut i köket, hungrig som en varg, så var kylen i princip tom. Should have seen it coming, eftersom det uppenbarligen är jag som ätit slut på maten. Ingen har handlat mat sen Henrik åkte iväg för en vecka sedan. De Små Tingens Djävul har inte heller handlat mat.

I dag är jag ledig, och ska gå i närkamp med tvättkorgen. Jag har inte ett enda rent plagg kvar, alla mina träningskläder är i tvätten. Igår blev jag därför tvungen att träna i en av mina fintröjor. Det var i och för sig ganska trevligt, jag kände mig extra glammig. Annars äger jag 5 par svarta träningsbyxor, och åtskilliga grå linnen och T-shirts men ibland räcker det bara inte. Jag måste resignera och gå ner i tvättstugan. Och tvättmedlet är förmodligen slut, så jag får ut och handla det också. De Små Tingens Djävul.

Och när man måste stå i kö i affären, när minutrarna bara ramlar förbi helt bortslösade. Eller när bussen inte kommer. Eller allt krångel när man ska fixa skattekort i Danmark. Ladda busskortet. Och min mobiltelefonräkning som jag glömt bort att betala.

Och disken... alla smutsiga tallrikar, och det tomma vinglaset från igår kväll, krossar det såklart av misstag när jag försöker diska det. Den tomma vinflaskan, det tomma glaset, skärvorna i handen, hemvist också för De Små Tingens Djävul.

Men lite exorcism!!!

Ett knep är att alltid ha med sig bra musik i Mp3-spelaren, det får vardagen att ändra karaktär om man skapar ett soundtrack till den. Jag har satt på lite opera (La Traviata)i cd-spelaren att städa och diska till, och det gör skillnad. Plötsligt känner jag mig episk, det känns som om jag gör något mycket viktigt.

Ett annat sätt att göra dötid meningsfull är förstås att träna på sina kung-fu-former så fort man får tillfälle. Det går ju hur bra som helst nästan var man än är, man måste bara anpassa sig efter omständigheterna. Det händer väldigt ofta att man ser kung-fu-utövare som tränat länge sitta och göra rörelser ur formerna lite närsomhelst, när man sitter och dricker kaffe till exempel. Som om de har "ticks" eller något annat patologiskt för sig, som om armarna har ett eget liv. Kaffe med tan-sao, hemvist också för De Små Tingens Gud.

Opera och Kung Fu går också bra.